Tvåårstrots

Tvåårstrots

I takt med att ett barn växer och blir äldre kommer de också börja utveckla och utforska sin egen vilja. Det som man brukar benämna som tvåårstrots inträffar ofta just när barnet är två år. Det beror till stor del på att de då har börjat lära sig att språket har en makt och att de dessutom märker att de själva kan vilja något annat än de vuxna i omgivningen. Barnet försöker helt enkelt påverka alla runt omkring hen för att hen ska få som hen vill.

Många barn under två år har inte uppvisat så mycket trotsigt beteende. Det brukar leda till att tvåårstrots är den första riktigt svåra prövningen i föräldraskapet för många föräldrar.

Tvåårstrots är en del i barnets utveckling

Visserligen är trotsåldern svår, men den har ett syfte. När barnet kommer in i trotsåldern är det ett tecken på att de har börjat förstå att saker och ting hänger ihop. Barnet har också börjat förstå språket och använder det mer och mer själv. Tvåårstrots kan ändå vara en reaktion på att barnet vet att språket är viktigt, men hen har ännu inte riktigt lärt sig att bemästra det helt. Det kan alltså vara en frustration hos barnet som tar sig uttryck i trots, så att barnet både blir argt, ledset och irriterat.

Trotsen utvecklar barnets personlighet

I samband med tvåårstrotsen börjar ditt barn utveckla sin egen personlighet mer och mer. Samtidigt som personligheten utforskas och utvecklas kommer barnet även börja se nya kopplingar mellan sig själv och resten av världen och omgivningen. Helt enkelt börjar barnet få en större förståelse för att hen faktiskt kan påverka sin egen situation och omgivning.

Tvåårstrots tar sig nästan alltid uttryck mot föräldrarna. Ditt barn kan komma hur bra överens som helst med andra barn eller andra vuxna, men gentemot dig kan det vara svårare att agera på ett önskvärt sätt. Det här är också en av orsakerna till att föräldrar och personalen på förskolan ofta kan ha vitt skilda uppfattningar om hur ditt barn fungerar. Om förskolepersonalen berättar att ditt barn är glatt, agerar harmoniskt och är väluppfostrad behöver ni inte känna någon stress. Även fast ert barn inte agerar så på hemmaplan är det fullständigt normalt.

Hur tar sig tvåårstrots uttryck?

Plötsliga och rejäla utbrott är väldigt kännetecknande för tvåårstrots. Utbrotten inträffar ofta som följd av att barnet inte får sin vilja igenom. Utbrotten kan både vara rent humörsmässiga med skrik och gråt, men även verbala. Det är ändå viktigt att komma ihåg att tvåårstrots är individuell. Alla barn reagerar inte likadant eller beter sig likadant under den här perioden.

Vissa saker som föräldrar brukar vittna om är till exempel att barnet kastar ner tallriken från köksbordet, att de vägrar klä på sig sina kläder, att de plötsligt slänger sig ner på golvet och skriker när man är i affären eller att barnet kastar saker omkring sig.

Trygga föräldrar underlättar tvåårstrotsen

Visst kan det vara jobbigt och frustrerande när barnet skriker eller gråter okontrollerat. Det är lätt hänt att man som förälder tänker att om man bara bemöter barnets vilja så slutar problemet. Men, så är inte riktigt fallet. Ett barn behöver gränser och regler.

Därför kan ni som föräldrar låta alla känslor barnet visar få existera. Oavsett om det är gråt eller skrik så behöver barnet få känna den känslan. Att låta barnet känna sina känslor men att ändå hålla fast vid de regler som familjen har är viktigt. Var konsekvent som förälder.

En konsekvent förälder ger dessutom barnet en känsla av trygghet. En trygg omgivning gör i sig att barnet får en chans att utvecklas i sin egen takt. Det är mycket som händer i barnets liv när hen är två år, men om barnet får skrika, gråta eller vara bångstyrig utan att föräldrarna ändrar sina egna beteenden är det positivt för barnets utveckling. Världen runt omkring står i och med det stadig även när barnets eget känsloliv är i uppror.

Tydlighet i ord och handling

Ditt barn har i den här åldern börjat använda sig av språket mer och mer. Men, du som förälder måste komma ihåg att ditt barns ordförråd eller språkliga förståelse inte är helt utvecklad. Det finns en risk att man som vuxen börjar argumentera för mycket med barnet rent verbalt och att man tror att de kanske förstår mer än de egentligen gör. Därför ska du satsa på att använda ett tydligt och kort språk. Visa lika mycket i dina egna handlingar hur du önskar att barnet ska bete sig som du visar med språket.

Andra konkreta saker du kan göra för att tvåårstrotsen ska förlöpa mer smidigt är att barnsäkra hemmet. I och med att du barnsäkrar hemmet, exempelvis genom att placera ut grindar med barnlås vid trappor, begränsar du barnets valmöjligheter. Det gör i sig att du inte behöver säga nej till ditt barn hela tiden, utan miljön är helt enkelt anpassad för att begränsa barnets möjligheter.

Det här med att skapa förutsättningar för att inte behöva säga nej konstant är viktigt eftersom barn som upplever tvåårstrots påverkas mer av ett nej än de gör av tio ja. Märker du att du plötsligt nekar barnet väldigt många saker kan det därför vara värt att fundera över om du kan eliminera sådana saker du inte vill att barnet ska göra utan att behöva säga nej. Du kan också behöva sänka kraven på ditt barn. En tvååring vill utforska världen, även fast du som förälder kanske vill att hen ska bete sig mer som ett äldre barn än hen gör. Istället för att ta alla strider som uppstår under en dag, välj ut tre av dem och låt resten ligga åt sidan åtminstone just nu. Det kommer både bespara dig själv och ditt barn onödig energiåtgång.

Hur länge håller tvåårstrotsen på?

Tvåårstrots brukar ofta nå sin kulmen när barnet är tre år. I den åldern kommer ditt barn testa gränser på alla sätt hen kan. Det kan du bland annat märka genom att barnet medvetet försöker provocera dig eller att hen får utbrott och skriker. Ju äldre barnet blir, desto lättare kommer de få att använda sitt språk för att förklara vad de vill. I takt med att språket utvecklas brukar alltså trotsåldern avta.

Det går inte att säga exakt hur länge trotsåldern håller på. Det ni som vuxna kan göra för att förkorta den allra svåraste perioden är att påminna barnet om att hen antingen kan skrika och gråta, eller berätta för er föräldrar vad hen egentligen vill. När barnet har testat att berätta ett par gånger och märker att det kan resultera i positiva saker kommer barnet allt oftare välja att berätta istället för att få utbrott.

Fortsätt läsa om trotsiga barn i senare åldrar!