Vad är närmandefasen? Effekt på barnets utveckling och känslor

Närmandefasen är en utvecklingsperiod där barnet börjar förstå och uppleva att det är en separat individ från sina föräldrar. Det är en fascinerande tid när små barn aktivt utforskar världen omkring sig, men också kämpar med känslor av osäkerhet och separation. Denna fas är särskilt viktig för barnets sociala och emotionella utveckling, eftersom det handlar om att bygga relationer och lära sig skillnaden mellan att vara nära sina föräldrar och att vara självständig.

När inträffar närmandefasen?

Närmandefasen inträffar vanligtvis mellan 18 och 22 månader. Variationen i tidpunkten kan bero på individuella skillnader, samt på barnets personlighet och livsomständigheternas påverkan. Vissa barn kan uppleva denna fas tidigare eller senare, och det är helt normalt. Under denna tid kan föräldrar märka att barnet visar en ökad vilja att utforska sin omgivning, vilket ofta åtföljs av känslor av osäkerhet.

Hur länge pågår närmandefasen?

Varaktigheten av närmandefasen är inte densamma för alla barn. Denna period kan pågå från några månader upp till ett år, beroende på individuella skillnader såsom temperament, miljöfaktorer, och hur föräldrarna hanterar barnets behov av självständighet. Vissa barn kan snabbt anpassa sig, medan andra kan uppleva mer motstånd och osäkerhet.

Hur påverkar närmandefasen barnet?

Närmandefasen är avgörande för barnets förmåga att skapa relationer. Under denna tid lär sig barn att bygga sociala band och att navigera sina känslor. De börjar förstå vad det innebär att ha en relation till sina föräldrar och andra viktiga personer i deras liv. Känslomässig tillväxt är en central aspekt av närmandefasen. Barnet börjar känna av och hantera sina känslor av osäkerhet och tryghet. Genom att utforska omgivningen och känna sig trygg i sin relation till föräldrarna, utvecklar barnet sin självständighet och självkänsla. Detta sätter grunden för framtida interaktioner och relationer.

En fas präglad av ambivalens

För många barn handlar den här utvecklingsfasen om osäkerhet och ambivalens. Existentiell ångest skulle man kunna säga, även om det är ett uttryck vi förknippar med vuxna. Världen har blivit mer komplicerad än den brukade vara. Å ena sidan är barnen nöjda över att kunna förflytta sig för egen maskin och kunna bestämma, inom väldigt givna ramar givetvis, vad det ska sysselsätta sig med och på vilken plats. Å andra sidan är det alltså något av en livskris att förstå att föräldrarna är sina egna personer och inte sammanväxta med en själv eller skapta att vara rena serviceenheter för barnet. Även om föräldrarna själva kanske känner att de är just det i första hand. Barnet oroar sig för att förlora föräldrarna men också för att förlora den frihet som det nyss har vunnit.

Närmandefasen är något man talat om länge

Det var den amerikanska utvecklingspsykologen Margit Mahler (1897–1985) med österrikisk bakgrund, som myntade begreppet närmandefasen och började utveckla teorier kring barnets psykologi i den här åldern. Huvuddragen i teorin är de samma som när vi idag talar om att ett barn är inne i närmandefasen. Världen har blivit större och barnet kan hämta in mer information om den än tidigare tack vare den kognitiva och motoriska utvecklingen. Detta är skrämmande men också fascinerande. Margit Mahler utgick mycket från att det var modern som barnet ville närma sig i denna fas. I en jämställd eller i en familj där pappan har huvudansvaret kan det dock vara honom som barnet närmar sig.

Enligt Mahler följs närmandefasen av vad hon kallar för konsolideringsfasen. När barnet är 2–3 år gammalt är det inte längre nytt att vara en egen individ och det börjar lära sig att handskas med detta faktum. Detta mycket tack vare att språket utvecklas, det skapar ordning i barnets tanke- och känslovärld samtidigt som det blir bättre på att kommunicera. Många äldre teorier om vad barn går igenom för olika faser har vi släppt idag. Men närmandefasen är något som man fortfarande talar om. De flesta föräldrar med barn i den här åldern känner väl igen att något händer och att barnet ofta söker mer bekräftelse samtidigt som de börjar bli mer självständiga.

Vad kan man göra som förälder om närmandefasen är besvärlig?

Att hjälpa ett barn som är tydligt med vad det vill är en sak. Att ge stöd till en liten krabat som är ett och ett halvt år och inte riktigt vet vad det vill, men är överväldigat av motstridiga känslor, är lite svårare. Ett bra sätt att bemöta den ambivalens som kännetecknar närmandefasen är att visa att allt kommer att bli bra oavsett om barnet väljer att krypa upp i din famn för lite extra närhet eller om det beger sig ut på ett äventyr. Det är särskilt viktigt att barnet lär sig att förstå att ni som föräldrar alltid kommer tillbaka även om det kanske dröjer olika länge. Uppmuntra barnets självständighet men försök också finnas där, så ofta som möjligt, när det behöver försäkra sig om att ni fortfarande existerar och bryr er om det.

Att få syskon i närmandefasen

Något som väldigt många är med om, och som kan vara extra jobbigt om det inte hanteras på ett bra sätt, är att få ett syskon när man är någonstans mellan ett och två år gammal. Då får man konkurrens om föräldrarnas uppmärksamhet när man kanske är som mest intresserad av den för att kunna känna sig trygg. Den tryggheten är i sin tur en förutsättning för att de egna eskapaderna ut i världen inte ska bli hotfulla.

I de flesta familjer löser sig detta helt naturligt. Det handlar om att vara noga med att ge även ett äldre syskon kärlek och uppmärksamhet. Särskilt om det befinner sig i närmandefasen. Det kan vara jobbigt om man har en bebis men det är en sådan grej som helt enkelt måste fungera och som vi människor är genetiskt kodade för att klara ganska bra. Det finns också stöd att få om det verkligen känns besvärligt att ett barn inte får så mycket närhet och bekräftelse som det vill ha. Många föräldrar som har en tendens att vara lite för överbeskyddande måste sluta med det när de får ett andra barn och det kan då vara en push i en bra riktning att få ett syskon. Även om det känns jobbigt i början.

Kan det uppstå trots under närmandefasen?

"18 månader trots" är ett fenomen där barnet kan bli mer trotsigt och utmanande. Under denna tid vill barnet visa sin självständighet, vilket kan resultera i motstånd mot föräldrarna. Det handlar ofta om att barnet vill ha mer kontroll i sin tillvaro.

Hur är trots kopplat till närmandefasen?

Trots ser vi ofta under och i direkt anslutning till närmandefasen. Barnet kämpar för att förstå och hävda sina egna behov. Denna känsla av att vara en egen individ kan leda till motstridiga känslor och beteenden, där barnet växlar mellan att vilja vara nära sina föräldrar och att vilja utforska självständigt.

‍

Vill du läsa mer om barnets olika stadier i sin utveckling, läs vidare här!