Barn som har svårt att sova

Författare Malin Blide Leg. Psykolog arbetar som barnpsykolog hos Svea KBT.

Småbarnsår och sömnbrist går lite hand i hand. Det är ofrånkomligt att ha perioder under barnets första levnadsår där man som vuxen tänker “jag kommer inte klara det här, barnet sover ju ALDRIG”. Ha förtröstan, det blir bättre! Exakt på vilket sätt det blir bättre, hur lång tid det tar eller vad du kan göra för att stabilisera barnets sömn är dock svårt att säga. Barn är lika individuella som vuxna i sitt sömnmönster, en del sover mycket, andra lite, en del sover långa perioder, andra korta, en del har lätt att komma till ro, andra vrider sig i timmar. Hur frustrerande det än är att höra så är det viktigt att komma ihåg att det mesta är normalt - så länge din bebis verkar glad och går upp i vikt som den ska så fungerar sömnmönstret för just hen. 

Sömnmönster hos 3–4 månader gamla bebisar

Fram till att barnet är 3–4 månader gamla sover de ofta upp till 17–18 timmar per dygn och rytmen kan ändras från dag till dag. Hungerkänslor är framförallt det som styr vakenheten och magsäcken är så liten att de behöver äta med högre frekvens och i små portioner för att kunna sig mätta. Under den här perioden är det bäst att som förälder inte ha några förväntningar på hur sömnen ska se ut. Ena dagen upplever ni att bebisen sover nästa hela tiden, andra dagen är den skrikig och har svårt att komma till ro överhuvudtaget. Försök följa det gamla rådet att sova/vila när bebisen sover och ställ in er på att era nätter inte kommer bestå av sammanhållen sömn - det brukar hjälpa mot att inte fastna i frustration. 

Sömnmönster hos 4–12 månader gamla bebisar

Från att barnet är fyra månader brukar sömnmönstret bli något mer stabilt och förutsägbart. De behöver äta med mindre täta intervall och många börjar därför sova lite mer sammanhållet på natten. Men låt er inte luras till att tänka att det innebär att sova lika länge som en vuxen, en längre sammanhållen period för ett barn är snarare runt fem-sex timmar. 

Sömnmönster hos 1–3 åringar

När barnet är mellan 1–3 år gamla brukar de ofta gå från att behöva sova två gånger under dagen ned till en gång under dagtid, och nattsömnen blir mer sammanhållen. Detta är dock en period i uppväxten när det händer mycket för barnet, både utvecklingsmässigt men också i livet. De kanske börjar förskola, får ett syskon, lär känna nya kompisar, har barnvakt oftare etc. Förändrade omständigheter, utvecklingssprång och nya lärdomar som att lära sig krypa/gå eller att få fler tänder påverkar ofta barnets sömn.

Varför kan små barn ha svårt att sova?

Små barn är ofta sömnstörare men har sällan sömnstörningar. Det är tråkigt men sant att barns sömn ofta är ett större problem för föräldrarna än för barnet självt. Barn reglerar sitt sömnbehov under dygnet men de har inte alls samma behov som vuxna av att sömnen ska ske vid något speciellt tillfälle. Att sova på natten är praktiskt för att dagarna ska fungera, men för ett barn spelar det mindre roll. Dock finns det så klart bättre och sämre förutsättningar för sömn. Man kan dela upp faktorer som har en negativ inverkan på barns sömn i fysiska orsaker, psykologiska orsaker samt omgivningsfaktorer.

Vanliga fysiska orsaker till sömnproblem hos små barn

• Sjukdom. Förkylning, infektioner, feber etc
• Magknip
• Klåda
• Tandsprickning
• Hunger
• Blöt blöja
• Övertrötthet

Psykologiska orsaker

• Utvecklingssprång där hjärnans förmåga till fokus och tänkande utvecklas
• Förändringar i familjen, stress hos föräldrar
• Förändringar i vardagen, ex många kalas, barnvakt ofta, börjar förskola
• Mardrömmar
• Neuropsykiatrisk problematik som ADHD eller autism är ofta förknippat med sömnproblem

Omgivningsfaktorer

• Ljus/mörker
• Ljudnivå
• För varmt/kall

Hur kan man hjälpa små barn att sova?

Många har försökt att hitta den magiska formeln till barns sömn och lika många har misslyckats. En del barn svarar jättebra på en viss metod - fantastiska nyheter för er! Men för ett annat barn fungerar det inte överhuvudtaget. Det beror inte på att en förälder gör rätt och en annan fel utan helt enkelt på att barn är olika!

De första månaderna i ett barns liv behöver man följa med i dess egen rytm och det är ofta inte så stor idé att försöka påverka mer än att erbjuda goda möjligheter till sömn. För en nyfödd innebär det mycket närhet och trygghet, torr blöja och mat i magen. Det är inte fel att redan i början markera dag och natt genom att ha det mörk och tyst på natten men det kommer inte göra så stor skillnad för barnets sömn under den här tiden. 

När bebisen närmar sig fyra månader är det bra att försöka skapa mysiga och regelbundna rutiner. Barn är vanedjur och brukar svara bra på förutsägbarhet - samtidigt är de första åren föränderliga och fulla av utveckling vilket kräver flexibilitet från föräldrar. Här följer dock ett par generella råd man kan testa för att förbättra sömnen hos sitt barn:

• Fånga trötthetstecken. När barn bli trötta blir de ofta lite blanka/röda i ögonen, gnuggar sig i ögonen, tittar bort, lägger sig ner på golvet, blir tystare och kanske lite mer närhetssökande etc. Passa på att hjälpa dem till sömns innan de blir övertrötta. Övertrötthet märks genom att barnet kommer in i en “andra andning” de kan bli speedade och överaktiva, missnöjda och ledsna och svåra att lugna.  
• Undvik just övertrötthet. Det är lätt att tänka att vi ska hålla barnen vakna så att de lättare ska somna senare men detta har ofta motsatt effekt. Sömn föder sömn brukar man säga när det gäller små barn och god vila under dagen brukar bädda för bättre sömn på natten. När barn kommer upp i treårsåldern ändras detta lite och då kan absolut en extra vila på dagen göra nattsömnen sämre men innan dess är ofta övertröttheten en större bov. 
• Skapa mysiga kvällsrutiner som markerar att det är dags att varva ner. Att sätta på pyjamas, bli matade, får höra en saga eller sång (gärna samma varje kväll i den här åldern) kan hjälpa barnet att komma till ro. Gör hellre rutinen lite för tidigt än för sent, det är viktigare att fånga trötthetstecken. När barnet visar tecken på trötthet vill ni inte lägga tid på en lång rutin.  
• Planera för strul. Har du ett barn som tar tid på sig att somna, låt det vara en del av er kväll. Om ni varje kväll hoppas på förbättring kommer det skina igenom som frustration vilket skapar oro som gör att barnet får än svårare att slappna av. Acceptera den här fasen i ert familjeliv och ha förtröstan i att det kommer bli bättre. 
• Lös av varandra. Måna om varandras energi och tålamod och försök varva vem som nattar. Är du själv, finns det någon du litar på som du kan involvera?

Hur får jag barnet att sova i eget rum?

För det första: fundera över varför det är viktigt för dig? Alla familjer har olika behov och preferenser, det är inget måste att ett barn ska sova i eget rum. En del barn (och föräldrar) mår bra av att dela rum, det skänker trygghet och förenklar tröstande nattetid. För andra är det en nödvändighet att sova i olika rum för att lyckas få återhämtning. Båda kan vara bra - basera ditt beslut på vad som är bra för er! Ett generellt råd är att dock vänta tills barnet är minst sex månader.

Har ni bestämt er för att introducera eget rum till ert barn kan ni tänka på:

• Ta det steg för steg. Barnet behöver vara van att sova i egen säng till att börja med, gå inte direkt från samsovning till eget rum. 
• Välj en bra period. Stora förändringar ska inte göras när barnet är i en känslig fas av någon anledning. 
• Gör rummet välbekant med samma sängkläder som innan och gärna något som doftar som er föräldrar. 
• Förbered er på att förändring tar tid och ofta skapar protester till en början. Sätt in en bekväm fåtölj där du orkar sitta länge, ladda upp med poddar, en kopp te och känn lugnet.
• Ett alternativ kan vara att sova i samma rum i en extrasäng den första tiden tills rummet känns tryggt för barnet.
• Håll i era vanliga nattningsrutiner trots att ni byter plats.

Om ni efter någon vecka märker att det inte fungerar, att ert barn fortsätter vara förtvivlat eller vaknar ofta och har svårt att komma till ro - avbryt försöket. Det viktigaste för ett barns sömn är att känna sig trygg och vissa är mer beroende än andra av den direkta närheten till föräldrarna för att känna sig trygga. Kanske är ert barn inte riktigt moget för eget rum - ta en paus och försök igen om en tid.