Barn som bråkar

Barn klassas ofta som bråkiga när de har en annan vilja än sina föräldrar och ger uttryck för det. Att ha barn som aldrig bråkar utan som alltid gör som de blir tillsagda tyder inte på att allt är precis som det ska. Att barn bråkar är alltså något helt normalt och det är bara när det går till överdrift som man behöver göra något åt det.

Bråk är socialisering

Att bråka lite är helt enkelt att testa och sätta gränser och det är en mycket viktig del av barnets utveckling. Bråken ger barnet en uppfattning om vad som fungerar och inte i samspel med andra människor. Det gäller alltså att hitta en balans där ett barn känner sig fri att säga ifrån – men inte på ett sätt som förvärrar situationen, är helt omotiverat eller kränker någon annan.

Som vuxen har man ett stort ansvar för hur ett barn kommer att sköta konflikter när det växer upp. Tidiga beteendemönster tenderar att hänga kvar och det gäller inte minst hur vi agerar i konfliktsituationer. Se bråkande barn som ett tillfälle att visa vad som är okej och inte.

Vad gör man om bråken verkligen blir ett problem?

Alla barn bråkar men kraftiga raseriutbrott som inte verkar ha någon rimlig orsak kan vara ett tecken på en lite allvarligare beteendestörning. Det kan handla om att barnet fått för mycket spelrum och hittat en vinnande strategi i utbrotten, eller om att det finns ett kliniskt problem. ADHD och Autism är funktionsvariationer som kan vara förknippade med raseriutbrott och andra kraftiga humörsvängningar. I dessa fall är utbrottet ofta en slags sista åtgärd som följer av att barnet inte lyckats kommunicera med sin omgivning på ett sätt som gjort att det blivit förstått.

Mycket är vunnet om man bara lär sig att tolka sitt barns signaler lite bättre. Men man ska inte vara rädd för att söka hjälp om situationen blir svår att hantera. Ha som utgångspunkt att det finns ett problem i familjen som ni behöver lösa och inte att barn som bråkar är själva problemet.

Barn som bråkar behöver inte göra dig arg

Det är mänskligt att bli förbannad på barn som bråkar och ibland måste man göra en ganska kraftfull markering som förälder. Det kan behövas om ett barn reagerar på ett sätt som är helt oacceptabelt eller vid helt fel tillfälle, till exempel i trafiken. Att alltid ha som strategi att vinna över barnet genom att trappa upp situationen och tvinga det att lyda kan dock skapa problem. Då visar du egentligen att det är okej att bråka, eftersom du själv gör det. Det finns också en risk att ett barn som kuvats hårt blir kvar i den rollen och får svårt att utvecklas till en självständig individ.

Lågaffektivt bemötande är en metod som många psykologer rekommenderar idag. Det handlar om att inte låta sina egna känslor påverkas (i alla fall inte så att det syns) av att barn bråkar. Man strävar helt enkelt efter att behålla lugnet. Barnets känslor är dess egna och måste få finnas och det behöver inte innebära att en konflikt eskalerar.

Ofta hjälper det att se vilka processer som barnet är inne i. Barn som bråkar och trotsar kan vara ledsna eller agera rent biologiskt. Alla barn går igenom vissa skeden då de testar omgivningens gränser, bland annat genom att reagera med mer ilska än vad som kan tyckas vara befogat. När barn kommer in i en sådan period kan variera, men många har en tuff period i treårsåldern.

Exempel på konfliktlösning i barnfamiljer

Att alltid låta barn som bråkar få sin vilja igenom är inget alternativ, då förstärker man beteendet. Däremot kan man försöka fokusera på det som orsakat konflikten och sträva mot att hitta en lösning som fungerar för alla. Här är några förslag på hur man kan förebygga att barn bråkar:

• Planera tillsammans med barnen så att de vet vad som gäller och inte blir arga eller besvikna på grund av något oväntat.
• Barn som bråkar gör det ofta på grund av att de inte sovit och/eller ätit ordentligt, det är upp till de vuxna i familjen att försöka se till så att det inte blir så.
• Ställ inte krav som ett barn inte kan uppfylla. Många bråk uppstår för att vuxna har för höga förväntningar på ett barn i en specifik situation.
• Sätt tydliga gränser tillsammans. Med lite äldre barn brukar det fungera väldigt bra att bestämma vad som absolut inte är okej och till exempel införa totalförbud mot fysiskt våld och gallskrik.

Belöning och bestraffning är två klassiska metoder som kan hjälpa när barn bråkar. Det är dock bättre om man kan få stopp på barn som bråkar genom att få dem att förstå att de gör andra ledsna, än genom att de vinner något på att inte bråka. Det kan också få effekten att barnet börjar bråka för att sedan sluta, för att få en belöning. Ibland är det dock helt klart läge att utlova en glass eller en annan belöning, eller hota med att dra in en förmån om det inte genast lyssnar och gör som man säger. Du gör inte fel bara för att du använder “mutor och hot” ibland, men för att det inte ska förlora effekten bör det inte ske för ofta.

Hur hanterar man barn som bråkar med varandra?

Som vuxen kan man kanske hantera barn som bråkar med en utan att det bli drama över det hela. Men med barn som bråkar med sina syskon eller kompisar är det värre. Attityden att det alltid är två som bråkar och att de måste lösa sina egna konflikter fungerar inte särskilt bra. Barn som bråkar kan göra det för att vinna makt över varandra eller för att ge utlopp för destruktiva impulser. Om den ena parten är fysiskt eller psykiskt starkare än den andra kan det bli riktigt problematiskt.

Tillfällen då ett barn beter sig illa mot ett annat barn är faktiskt en anledning att bli rejält arg som vuxen. Samtidigt måste man veta att alla syskon och kompisar bråkar ibland. Som vuxen måste man i det läget kunna skilja på vad som är normalt gnabb och vad som gränsar till elakheter och mobbing.