Barnuppfostran
Barnuppfostran kan handla om att på ett medvetet sätt använda den auktoritet och kunskap man har som vuxen till att få barn att känna, tänka och agera på ett önskat sätt. Barnuppfostran kan också vara en omedveten process och ske mer eller mindre automatiskt genom att vi helt enkelt är som vi är och att barnen lär sig av det. Hur vi än uppfostrar våra barn så har det en stor betydelse för hur de blir som vuxna. Det är alltså mycket viktigt att vi uppfostrar våra barn på ett bra sätt. Här kommer vi bland annat att titta på vad det kan innebära.
Barn har uppfostrats olika i olika tider
Attityden till det här med barnuppfostran har förändrats kraftigt genom tiderna och den kan också se väldigt olika ut i olika grupper. Det är dock viktigt att vara medveten om att det forskats mycket på vad som är bra för barn beträffande uppfostran och dagens pedagoger har ett mycket större underlag att utgå från än under tidigare epoker.
I Sverige var det först i början av 1900-talet man började se på barndomen som en period i livet då vi har andra behov än vi har som vuxna. Idén att barn lär sig genom att leka fick genomslagskraft. Barn har lekt i alla tider men tidigare än så handlade det mest om att härma de vuxna och följa med dem på deras aktiviteter. Istället för att, som idag, låta barnens aktiviteter vara något som de vuxna får anpassa sig efter.
Aktuella rön och rekommendationer
Även om vi inte alltid vet bäst idag går utvecklingen långsamt framåt. Vill du veta vad som är god barnuppfostran är det alltså en god idé att hålla sig uppdaterad kring vad de ledande pedagogerna säger. Även om det finns flera olika skolor inom barnuppfostran är det vissa saker som de flesta experter är ganska ense om numera.
Våld är absolut tabu
Konflikter handlar ofta om att ett barn reagerar oproportionerligt i förhållande till vad det är med om. Våld är också en helt oproportionerlig handling och signalerar bara att det är våldskapitalet, alltså fysisk styrka, som avgör vem som har rätt. Att bli utsatt för våld kan dessutom vara traumatiserande och påverkar relationen till den som slår på ett väldigt negativt sätt. Klicka här för mer läsning om barn som bråkar.
Lydnad och respekt är två olika saker
Hur lydigt och harmoniskt ett barn är handlar mindre om hur mycket auktoritet föräldrarna använder än om vilken respekt barnet har för föräldrarnas livserfarenhet. Vissa barn lyder för att de är rädda för vårdnadshavarens maktutövning, inte på grund av respekt.
Konflikter kan vara konstruktiva
Konflikter får inte urarta men måste inte vara av ondo. En konflikt kan vara ett sätt att en gång för alla ta tag i och lösa en situation som länge varit problematisk. Ibland behöver ett barn känna motstånd samtidigt som det har möjlighet att hävda sig. På så sätt kan man nå en kompromiss som gör att respekten mellan barn och vuxna växer.
Det finns ingen exakt mall för vad som är bra barnuppfostran
Även om det finns mycket som de flesta pedagoger tycker lika om är det här med barnuppfostran något som alltid måste anpassas efter de förutsättningar och förhållanden som gäller i en familj. Att vi oftast gör på ett sätt i Sverige innebär inte automatiskt att det är det bästa sättet i länder där förhållandena för en vanlig familj ser helt annorlunda ut. Att vara lite ödmjuk inför hur andra uppfostrar sina barn kan alltså vara en bra idé. I alla fall så länge det inte handlar om att barn far illa på grund av hur de uppfostras.
Man kommer långt med kramar och ramar
Även om många föräldrar gör det så är det inte nödvändigt att läsa böcker om barnuppfostran för att bli en bra förälder. När det går fel så beror det ofta på att man som förälder projicerar tillkortakommanden på sina barn och tar ut sitt dåliga mående på andra. Det kan också handla om att man har mönster som sitter i sedan ens egen barndom och helt enkelt gör som ens pappa och mamma gjorde. Detta utan att man riktigt är medveten om det. Det kan vara svårt att komma till rätta med sådant men att skaffa sig koll på hur man egentligen agerar gentemot sina barn och varför man gör det är alltid bra.
Att få barnet att känna sig älskat är den viktigaste uppgiften man har som förälder. Då uppfostras det till att bli en människa som själv kan känna och uttrycka kärlek på ett bra sätt. Det är också en förutsättning för bra självkänsla. Att sätta ramar handlar mycket om att utifrån sin egen kunskap visa barnet vad som är farligt eller ohållbart i en viss kontext. Att visa och förklara varför ett beteende inte fungerar är bättre barnuppfostran än att bara införa regler utan att barnet förstår varför de är satta.
En annan viktig sak när det gäller barnuppfostran är att utgå från det aktuella barnet. Visst kan det vara bra att ha koll på olika teorier och metoder, men bara så länge det inte innebär att man förlorar förmågan att lyssna på och känna in den eller de individer som ska uppfostras. Att barnet känner förtroende och vill prata om hur det mår är nästan en förutsättning för att man ska kunna uppfostra det på ett bra sätt.
Barnuppfostran i Sverige
Det har skrivits och forskats en del om vad som är kännetecknande för barnuppfostran i Sverige. Här är några saker som är typiska för relationen mellan svenska barn och deras föräldrar:
- Det förhandlas mer i svenska familjer. Barn får ofta en fråga när man i ett annat land hade gett ett rakt direktiv. Till exempel; ska du inte gå på toaletten, snarare än gå på toaletten nu.
- Svenska familjer är ofta mer demokratiska, man kan säga att svenska föräldrar är mer benägna att underordna sig barnens vilja än i de flesta andra länder.
- Svenska barn sätts i regel mycket tidigt i förskoleverksamhet och tillbringar mindre tid med sina föräldrar under de första åren.
- Släkten spelar mindre roll i Sverige än i nästan alla andra länder. Det är vårdnadshavarna som står för nästan all uppfostran i etniskt svenska familjer.